Debatt

Jag ser med oro på en utveckling i riktning mot AI-genererade predikningar

Det må vara en hur bra och skarp predikan som helst men det artificiella gör att den ändå inte har den gudomliga dimension, som bara kan möta oss i den mänskliga friheten, skriver biskop Åke Bonnier.

För varje dag påverkar artificiell intelligens, AI, i allt högre grad våra liv. I viss mån i vardagliga rutiner och ännu mer inom avancerad forskning, men också inom andra områden. Inom konst och kultur ser vi att AI vinner mark och utmanar oss i våra grundföreställningar om hur vi ser på bland annat kreativitet.

Det går numera enkelt att med hjälp av AI skapa både konst, musik och texter som för bara ett kort tag sedan enbart kunde ha sitt ursprung i det genuint mänskliga. AI kan i dag ge upphov till högkvalitativa texter av många olika slag. Inte bara akademiska utan även de mer personliga – beskrivande, argumenterande och vägledande.

På många sätt kan AI bidra till ett säkrare och mer tillgängligt samhälle. AI kan också bidra till fördjupad kunskap och lärande. Men var går gränsen för det som AI kan ge till oss gällande just fördjupning och vägledning? Som inte bara utgår från tolkande av information (som ju AI gör) utan som även låter kunskap möta levd erfarenhet?

Kan AI tolka texter med ett tilltal in i våra hjärtan? Och om det är så, kan AI i så fall tolka bibeltexter och förkunna Guds ord i vår tid?

En predikan kommer till när predikanten tolkar grundtexten tillsammans med annan teologisk litteratur i en samtidskontext och i brottning med sina egna livserfarenheter. Teoretiskt har AI i dag möjlighet att skapa predikningar som är mycket svåra eller rent av omöjliga att skilja från mänskliga tolkningar. Det kan till och med vara så att AI kan skapa predikningar av högre textkvalitet än en människa. Kan den då ändå ge ett gudomligt tilltal när den mänskliga nerven inte är där?

Kan Guds ord vara, som Martin Luther menar, ”i svang” även om predikan helt är formulerad genom artificiell intelligens och texten förkunnas från en människa och med goda avsikter?

—  Åke Bonnier

Som biskop i Svenska kyrkan ser jag med oro på en utveckling i den här riktningen. Min fråga är: Kan Guds ord vara, som Martin Luther menar, ”i svang” även om predikan helt är formulerad genom artificiell intelligens och texten förkunnas från en människa och med goda avsikter? Jag tror inte det.

Skälet är att predikningar som är artificiellt skapade saknar något som är det mänskliga, hjärtats tolkning genom mänskligt levd erfarenhet bottnad i den fria viljan. Förkunnelsen bygger på kallelsen och det fria valet att säga ja. Det är i den friheten Guds ord blir förmedlat och den sortens frihet finns inte i det artificiella sammanhanget.

Det må vara en hur bra och skarp predikan som helst men det artificiella gör att den ändå inte har den gudomliga dimension, som bara kan möta oss i den mänskliga friheten. Vi är fria att säga ja eller nej till Gud – det är där vi besvarar Guds kallelse. Predikan är en tvåvägsrörelse mellan Gud och människa – människa och Gud. Predikantens hjärtas ja är med och formar predikan och den uppstår därför i gensvaret mellan det gudomliga och mänskliga.

Även om AI skulle kunna göra mer till synes avancerade tolkningar av en bibeltext än en människa har kapacitet till, är det fortfarande så att Guds tilltal är beroende av själ och medvetande. Där är människan unik. Vi är Guds skapade medskapare – med ande, själ och kropp.

AI kan därför inte ersätta den mänskliga tolkningen av en text, oavsett om det är en biblisk text eller inte. Tolkningen består i att det finns en sändare och en mottagare som båda har ett medvetande, ett hjärta och en fri vilja. Först då kan tolkningen av Guds ord förkunnas och färdas – från en människa till en annan – och därmed vara med och skapa lust, längtan och handlingskraft i människors liv. Och ge avtryck på riktigt.

Fler artiklar för dig